Axplock

 

 

ett kåseri

några råd 

äganderätt

 

 

Saxat ur Cairnbladet med tillstånd av Pigge Melkersson

 

Ni kanske minns att jag tidigare skrivit om vilken duktig rymmare jag är. Det konstiga är att jag nästan aldrig rymmer när vi går på promenad trots att jag jämt går lös. Det är ingen sport. Endast tungt vägande skäl t ex en flyende hare kan få mig att ändra inställning. Matte hade gett sig sjutton på att göra en rymningssäker inhägnad i vår trädgård. Husse tyckte gott att vi kunde vänta ett tag, han insåg direkt att det skulle innebära en massa jobb och det oroade honom. När det gäller den där typen av uppdrag är han inte onödigt arbetsam. 

Matte stod på sig som vanligt och vi gjorde en gemensam utflykt till närmaste bygghandel. Husse förklarade problemet för biträdet som tittade lite överlägset på Linus och mig och sa: "Är det till dom där små så räcker ett staket på 70 cm". Tackar, tackar. Han  hade ju faktiskt kunnat klämma i med 150 cm och då hade jag fått problem, men 70 cm hoppar man ju jämfota över om det kniper. 
Husse och barn jobbade som besatta med staketet, matte stod i altandörren och gav goda råd som ingen följde och jag satt i fönstret och tänkte: "Ge dig nu husse, du sliter bara ut naglarna". När staketet nästan var klart kom vår bästa cairnkompis Do-Do på besök. I glädjeyran över att hitta husse i trädgården tog hon ett elegant språng över staketet till honom. Husse blev vansinnig. Han nästan röt åt Do-Dos matte: "Hoppade hon över"? Sen kom dom överens om att det säkert bara var tikar som kunde hoppa så högt. Hanhundar var nog försiktigare med tanke på sin annorlunda anatomi. Glöm det. 

Under högtidliga former släpptes Linus och jag ut i trädgården när inhägnaden var klar. Som en oljad blixt var jag framme vid staketet, grävde några ordentliga tag och kröp under. Husse blev vansinnig. 
Han slängde sig i bilen och åkte och köpte hönsnät som han skarvade i nertill. Då hoppade jag över istället. Husse blev vansinnig. Den här gången köpte han konsoler som han spikade fast upptill och fäste en ståltråd som löpte ovanpå staketet. Livsfarligt alltså. Domarna anser ju att jag har ett för tikaktigt utseende och det säger jag bara att det höll på att bli tikaktigt i överkant när jag forcerade den ståltråden första gången, men man lär sig ju. 

Matte, som till vardags sysslar med ekonomi, påstår att hela arrangemanget påminner om vår svenska skattelagstiftning. Man sätter en gräns, några hittar kryphål som sen täpps igen. Nya kryphål och nya lagar i en oändlig kamp. Jag skulle nog bli en utmärkt skattesmitare. 

Linus rymmer också ibland, men när han väl har passerat staketet rusar han raka vägen runt huset och sätter sig vid ytterdörren och gråter. Det är ingen riktig ruter i den hunden, han tycker att hela familjen skall rymma, annars känner han sig jätteensam och bortkommen. 

 

Jag märkte direkt när jag var liten att jag hade anlag för rymning. Så fort jag märker att någon glömt stänga en dörr sticker jag direkt. En gång när jag var liten fick matte ringa fyra gånger till polisen inom loppet av ett par timmar. Första gången för att tala om att jag smitit ut och var försvunnen, andra gången för att jag kommit tillrätta, tredje gången för att jag stuckit igen och fjärde gången för att dom hittat mig. Inte illa för en sjumånaders valp. Polisen var mycket imponerade, dom tyckte jag var jätteklämmig, men det tyckte inte matte. Vid sådana tillfällen blir hon riktigt otidig mot mig och kallar mig bl a förbaskade cairnterror. Vadå, bara för att man har lite egna idéer.

Fonzie

upp

Lagen om en terriers äganderätt


 1. Om jag tycker om det, så är det mitt.
 2. Om jag har det i munnen, så är det mitt.
 3. Om jag kan ta det ifrån dig, så är det mitt.
 4. Om jag hade det förut, så är det mitt.
 5. Om det är mitt, så kan det aldrig vara ditt på något sätt.
 6. Om jag tuggar sönder det, så är alla bitarna mina.
 7. Om det ser ut som mitt,, så är det mitt.
 8. Om jag såg det först, så är det mitt.
 9. Om du leker med något, och lägger det ifrån dig, så är det automatiskt mitt.
10. Om det är trasigt eller tråkigt, så är det DITT.

Saxat ur CB-1, 2001

upp

Några råd till den presumtive hundköparen.
Av Filius Boxerman

Till Dig, som av hundlängtan trånar, vill jag ge följande praktiska tips och erfarenheter att meditera över, innan du fattar ett måhända oöverlagt och ödesdigert beslut.

1. Storlek

En hunds livslånga och obotliga strävan är att sno åt sig den bästa platsen i sängen. Alla sorter som avslutar sin tillväxt i 30-kilosklassen och uppåt kommer att vinna i denna strävan. Det blir du som får tillbringa dina nätter i den dyra hundkorg du köpt. Kosta därför även på dig en varm filt till den å hunden tilltänkta sovplatsen. Detta råd kommer du att välsigna många kyliga vinternätter, särskilt om ditt hus besväras av golvdrag.

2. Sovvanor i övrigt

När en hund inte är sysselsatt med att öka missämjan mellan dig och din omgivning, sover den. Den inleder sin lur med att bereda sin bädd, vilket innebär att den under en stund härmar en roterande jordfräs. Detta sker helst i Husses favoritmöbel eller i någon gammal familjeklenod, väl inrökt av generationers smygare eller brakare, beroende på föremålets klassursprung. Oberoende av ursprungligt skick kommer hunden snart att ha förvandlat sittmöbeln till något som kommer att ge husmor gråtkramper.  Hundägaren gör således klokt i att täcka över sitt möblemang med armerad presenning.

3. PR

En hund är en självbelåten varelse som aldrig tröttnar på att annonsera sin närvaro varhelst den hamnar. Vi människor låter vårt vatten i ett drag och på samma plats. Det ger oss en illusion av att vara rationella varelser. Icke så hunden. Den  småsnålar och doserar. Befintlig mängd skall räcka till att parfymera åtminstone 34 olika ställen med vid spridning i förhållande till varandra. Du får därför räkna med att odla en busschaufförs själ; det blir långa sträckor med många uppehåll. En hund är väderoberoende, det är inte du. En sak att begrunda.

4. Ålder

Ett hundägande kan vara mellan 6 månader (en hund som misslyckas redan vid sin första biljakt) till 18 år (en hund som klarat många biljakter men för vilken stelnande muskler och senor till slut tog ut sin rätt). I hundens liv är det inte ett gott skratt utan ett gott koppel som förlänger det.

5. Mat

Man bör undvika delaktighet vid val av hundmeny. En hund är ofta enkelriktad och rigid till sin läggning och tillfrågas den om sina önskemål blir svaret antingen råbiff eller katt. Om den däremot inte tillfrågas, äter den nästan vad som helst. Ju mer motbjudande för dig desto läckrare för hunden; så lyder tumregeln. I tider av bristande likviditet kan man gärna rasta hunden i anslutning till den kommunala soptippen. Snabbköpets hundmat är dyr och inte alls lika intressant för Fido.

6. Temperament

När det gäller ens hunds temperament är förutsägelser svåra vid valpvalet. Hunden kan, liksom Maggie af Håkansson, bli en ädelmodig, foglig och tänkande hund. Men den kan lika gärna (man kommer att tänka på Ella af Håkansson) bli en liten flåbuse utan fruktan, vars varmaste stundan är att skrämma hästar i sken. Forskare håller det för troligt att det finns ytterligare typer, men någon sådan har ännu ej hittats. Här får man helt enkelt lära sig leva med vad man fått.

7. Intressen

En hund har tre intressen, men bara ett i taget.
När den äter, äter den och är ovillig att avbryta sitt slafsande för lite socialt småprat om de eländiga förhållandena på Balkan e.d.
När den undersöker andra hundars smälta och efterlämnade måltider är dess koncentration sådan att den kan splittras endast med dynamit.
När den siktar byte utvecklar den samtidigt en omvärldsouppmärksamhet som skulle framkalla känslor av otillräcklighet hos en Stentor. Den kan avbrytas endast av en mauser, ett kikarsikte och en stadig hand.
Detta bör man förstå och förlåta.

8. Hygien

En hund tvättar inte händerna före maten eller efter sina toalettbestyr. Den kan näppeligen anklagas för överdriven personlig hygien i andra avseenden heller. Fido strävar efter en markant och ytterst personlig odör.
En hunds tvättintressen är helt utåtriktade och består främst i att överraska sin husbonde, då denna slår upp sina förvirrade blå på morgnarna, med en ingående tungbehandling av de oborstade tänderna och de igenkorkade näsborrarna. Detta sker under förtjust gnyende och svansviftande. Detta är hundens sätt att meddela att det skulle sitta fint med lite frukost.
Och nu till en viktig aspekt, nämligen hundens

9. Psyke

Ett fenomen begripligt bara för andra hundar. Men människor med min erfarenhet har dock genom omsorgsfullt genomförda iakttagelser kunnat konstatera några saker.
Hunden är nyfiken. Den sticker utan betänkande ner nosen i ett laddat jordgetingbo. Vid dessa tillfällen kan man iakttaga att hunden aldrig ångrar sig förrän det är för sent. Tanken att stanna upp en stund och reflektera över möjliga konsekvenser av ett planerat handlande är hunden fullkomligt främmande. Handla först och tänk sedan, denna gamla köpmannaslogan, skulle kunna ha formulerats med hundar i åtanke.
Hunden är slutligen tillgiven. Den saknar förmåga att svika en vän och reser sig därvid så högt över människan att man får svindel vid blotta tanken.

upp